Tranströmer, Tomas: Hemligheter på vägen är från

Dagsljuset träffade ansiktet på en som sov.

Han fick en livligare dröm

men vaknade ej.

Mörkret träffade ansiktet på en som gick

bland de andra i solens starka

otåliga strålar.

Det mörknade plötsligt som av ett störtregn.

Jag stod i ett rum som rymde alla ögonblick -

ett fjärilsmuseum.

Och ändå solen lika starkt som förut.

Dess otåliga penslar målade världen.

Napfény hullt az alvó férfi arcára.

Élénkebb lett az álma,

de nem ébredt fel.

Árnyék hullt a férfi arcára, aki

a nap heves, türelmetlen sugarában

járt-kelt a többiekkel.

Mintha záporeső kerekedne, hirtelen besötétült.

Egy szobában álltam, mely magában foglalt minden pillanatot –

pillangómúzeum.

És mégis, a nap épp oly heves, mint azelőtt.

Türelmetlen ecsetvonásokkal festi a világot.