Lasker-Schüler, Else: Morituri

Du hast ein dunkles Lied mit meinem Blut geschrieben,

Seitdem ist meine Seele jubellahm.

Du hast mich aus dem Rosenparadies vertrieben,

Ich musst sie lassen, Alle, die mich lieben.

Gleich einem Vagabund jagt mich der Gram.

Und in den Nächten, wenn die Rosen singen,

Dann brütet still der Tod – ich weiss nicht was –

Ich möchte Dir mein wehes Herze bringen,

Den bangen Zweifel und mein müh’sam Ringen

Und alles Kranke und den Hass!

Du skrev en sorgsen visa med mitt blod,

Efter det är min själ jublande lam.

Du drev mig ut ur mitt rosenparadis,

Jag måste lämna dem som älskar mig.

Som en landstrykare jagas jag av sorgen.

Och på nätterna, när rosorna sjunger,

Då ruvar döden stilla – vet inte på vad –

Jag skulle vilja ge Dig mitt sorgsna hjärta,

Alla ängsliga tvivel och min hårda kamp

Och allt det sjuka och allt hat!