Ez az oldal sütiket használ

A portál felületén sütiket (cookies) használ, vagyis a rendszer adatokat tárol az Ön böngészőjében. A sütik személyek azonosítására nem alkalmasak, szolgáltatásaink biztosításához szükségesek. Az oldal használatával Ön beleegyezik a sütik használatába.

Ekelöf, Gunnar: Melancholia (Melancholia Angol nyelven)

Ekelöf, Gunnar portréja

Melancholia (Svéd)

Jag ser mig om och räknar rnina segrar,
så få, och mina nederlag, så många...
I drömlandskap, där ännu dammet hägrar
av marscher, lika flyktiga som långa,
där ingen ger batalj och ingen vägrar,
ser jag dem vitna, benen av de många
kohorter önskningar, som varit mina...
Vid floden äntligen... Att fri från plågor
av ökensyner, vattusprång som sina,
att glömsk av alla svar på alla frågor,
oron att växa, ångesten att tvina,
få vaggas av och an av dessa vågor,
som välva sina glasvalv över stranden,
att sköljas ut och in bland dessa stenar,
som ligga gråa, bäddade i sanden
vid denna gräns, som skiljer och förenar
de lämnade och aldrig nådda landen
är allt jag vill — som dessa döda grenar
och dessa spillror efter skepp som brunnit
som dessa plankor, kolnade och brända...
Att virvlas bort tills stränderna försvunnit,
att varken stanna eller återvända,
att varken ha förlorat eller vunnit,
— Det stora återtåget är till ända.



FeltöltőP. T.
Az idézet forrásahttp://www.ekelut.dk

Melancholia (Angol)

I look around and reckon my victories,
so few, and my defeats, so many more…
In dream landscapes, where the dust still hovers
from marches as fleeting as far,
where no one gives battle and no one declines,
I see them bleaching, the many bones
of the cohorts of wishes, that have been mine…
At the river at last… To be rocked back and forth
by these waves, free from the thorns of desert visions,
sudden springs that die away, having forgotten
the answers to all questions, the unease of growing,
the anguish of decrease, these waves
which whelm their glass vaults over the strand,
to be washed out and in among these stones,
which lie gray, bedded in the sand
at this border, that divides and joins
those left and those never-attained realms,
is all I wish — like these dead boughs,
like these hulks of ships gutted by flame,
like these bodies blackened and burned out…
To be carried away until the shores have gone.
Neither to turn nor return.
Neither to have lost nor won.
—The great retreat is done.



FeltöltőP. T.
Az idézet forrásahttps://books.google.hu

minimap