Tranströmer, Tomas: Titkok az úton (Hemligheter på vägen är från Magyar nyelven)

Dagsljuset träffade ansiktet på en som sov.

Han fick en livligare dröm

men vaknade ej.

Mörkret träffade ansiktet på en som gick

bland de andra i solens starka

otåliga strålar.

Det mörknade plötsligt som av ett störtregn.

Jag stod i ett rum som rymde alla ögonblick -

ett fjärilsmuseum.

Och ändå solen lika starkt som förut.

Dess otåliga penslar målade världen.

Napfény hullt az alvó férfi arcára.

Élénkebb lett az álma,

de nem ébredt fel.

Árnyék hullt a férfi arcára, aki

a nap heves, türelmetlen sugarában

járt-kelt a többiekkel.

Mintha záporeső kerekedne, hirtelen besötétült.

Egy szobában álltam, mely magában foglalt minden pillanatot –

pillangómúzeum.

És mégis, a nap épp oly heves, mint azelőtt.

Türelmetlen ecsetvonásokkal festi a világot.