Kukorelly Endre: Jag såg honom vända sig åt vänster och titta in i den lysande Solen (Balra láttam fordulni, és a fényes Napba nézni in Swedish)
|
Balra láttam fordulni, és a fényes Napba nézni (Hungarian)Nem ütköztem bele semmibe. Behunyom a szemem, összeszorítom. Megpróbáltam átdugni az egyik ujjamat az égbolton, de elkapta egy égi kapus, és erővel kapaszkodik belé. Nem engedi el, mert nem szabad. Nem nyúlhat át, nem szabad átnyúlni, mondja, nem mérgesen. Látszik, ahogy világol, világít ott az a kis bőrdarab, csont- és húsdarabka. Az este sötét, napfényben kék, és a hét vad kék vakító égboltozat mögött ücsörög az égiek kara. Ragyoghat most az ég, ragyoghatunk mi, égiek. És teli ragyogással azok, lent mi, itt, lent a földön.
|
Jag såg honom vända sig åt vänster och titta in i den lysande Solen (Swedish)Jag stötte inte emot någonting. Jag blundade hårt. Försökte trycka ett finger genom himlavalvet. Men en himmelsk målvakt grep tag i det och hängde sig fast. Han släppte inte, det får han inte. Får inte sträcka sig igenom. Jag får inte sträcka mig igenom, säger han, utan vrede. Och man kan se hur den utstrålar ljus, den lyser, den lilla hudbiten, ben- och köttbiten. Kvällen är mörk och solljuset blått, bakom den sjunde, starkt bländande blå himlen sitter det himmelska sällskapet. Där strålar ljus. Himlen får lysa nu, liksom vi, och de himmelska. De översköljs av strålar, vi, där nere här på jorden.
|
