József Attila: På min födelsedag (Születésnapomra in Swedish)

Harminckét éves lettem én –
meglepetés e költemény
csecse
becse:

ajándék, mellyel meglepem
e kávéházi szegleten
magam
magam.

Harminckét évem elszelelt
s még havi kétszáz sose telt.
Az ám,
Hazám!

Lehettem volna oktató,
nem ily töltőtoll-koptató
szegény
legény.

De nem lettem, mert Szegeden
eltanácsolt az egyetem
fura
ura.

Intelme gyorsan, nyersen ért
a „Nincsen apám" versemért,
a hont
kivont

szablyával óvta ellenem.
Ideidézi szellemem
hevét
s nevét:

„Ön, amíg szóból értek én,
nem lesz tanár e földtekén" –
gagyog
s ragyog.

Ha örül Horger Antal úr,
hogy költőnk nem nyelvtant tanul,
sekély
e kéj -

Én egész népemet fogom
nem középiskolás fokon
taní
tani! 

Jag fyller trettitvå idag, 
surprisen ger mig stort behag, 
en dikt 
av vikt. 
 
Presenten som jag vill ge 
den skänker jag på ett kafé 
mig själv, 
mig själv. 
 
Så många år från mig har gått, 
min lön har ständigt stilla stått, 
hur sant 
mitt land! 
 
Kunskaper kunde jag ha spritt, 
om ej min penna gjort mig titt 
fattig- 
lappig, 
 
om ej ifrån mitt universitet 
jag relegerats av en het 
smärre 
herre 
 
Snabb som en örfil kom hans svar 
på min dikt "Jag har ej far", 
med sabelhand 
mitt fosterland 
 
försvara ville han mot mig. 
Min stolta ande påminn dig 
hans glöd 
som löd: 
 
"Så länge jag ett ord förstår, 
examen här ni aldrig får!" 
han vrålade 
och strålade. 
 
Är rektor Horger glädjerik: 
poeten slapp all grammatik, 
han fick rätt- 
på mitt sätt: 
 
jag fick ej skolbarn undervisa, 
mitt hela folk jag nu kan prisa 
och Under 
visa.